Dutch Baroque Era Painter, 1610-1685 Painter, draughtsman and etcher. According to Houbraken's rather unreliable biography, he was a pupil concurrently with Adriaen Brouwer of Frans Hals in Haarlem. Hals influenced him very little, whereas Brouwer, who was described as 'known far and wide' as early as 1627, had a decisive influence on the evolution of Adriaen van Ostade's always idiosyncratic portrayal of peasant life. The first documentary mention of Adriaen van Ostade as a painter is in 1632 (Schnackenburg, 1970). Most of his paintings are signed and dated, the earliest firmly dated example being the Peasants Playing Cards  Related Paintings of Adriaen van ostade :. | fiskmanglaren | A Peasant Couple in an interior | Peasant Family in a Cottage Interior | Sight | The cottage dooryard. |
Related Artists:
Karoly Marko the Elder
1791-1860
Eric Forbes-Robertson
(1865-1935). a figure and landscape painter a figure and landscape painter.was a Scottish painter of landscapes, flowers, and foliage, with children. He was a cousin of James Hornell. He was born in Australia, of Scottish parents, and he was brought up and lived practically all his life in Scotland, at Kirkcudbright. He studied for three years at the art school at Edinburgh, and for two years at Antwerp under Professor Verlat. Returning from Antwerp in 1885, he met George Henry and associated himself with the Glasgow School. Hornel and Henry collaborated upon "The Druids Bringing In The Mistletoe" (1890), a procession of priests bringing in the sacred mistletoe, gorgeous with polychrome and gold. The two worked side by side to achieve decorative splendor of color, Hornel boldly and freely employing texture effects produced by loading and scraping, roughening, smoothing, and staining. In 1893-94 the two artists spent a year and a half in Japan, where Hornel learned much about decorative design and spacing. Towards the close of the nineties his colors, while preserving their glow and richness, became more refined and more atmospheric, and his drawing more naturalistic, combining sensuous appeal with emotional and poetic significance. In 1901 he declined election to the Royal Scottish Academy. In 1901 he acquired Broughton House, a townhouse and garden in Kirkcudbright, which was his main residence for the rest of his life.
k. e. jansson
Karl Emanuel Jansson, född 7 juli 1846 i Finström, Åland, död 1 juni 1874 i Jomala, var en åländsk konstnär. Han var näst äldst av sju syskon. Han far, Jan Jansson, var en bonde i Pålsböle. Sina konstnärliga inspiration fick han av sockenmålaren G Kjellgren, vid sex-sju års ålder, när han där lärde sig att läsa och skriva. Efter avlutad skolgång sattes han i skomakarlära. Efter ett år drogs han till Kjellgren och fungerade som hans hjälpreda. Kyrkoherden Frans von Knorring såg i slutet av 1859 några av hans teckningar. Han sände några till Finska Konstföreningens direktion och lovordade Karl. Förening gav ett bidrag för att kunna studera vid Finska Konstföreningens ritskola i Åbo, under ledning av Robert Wilhelm Ekman. Av Ekman fick han husrum, rit- och målningsmaterial och en hel del extra undervisning. Karl gjorde stora framsteg under de 2 åren han målade med Ekman. Jansson flyttade hösten 1862 till Stockholm, för att kunna utvecklas mer som artist, och inskrevs som elev vid Kongl. Akademin för de fria konsterna. Han tog anatomiexamen 1863. Han levde under svåra ekonomiska förhållanden och hade svårt att sälja sina verk. Jansson fick hård kritik för de målningar han sände hem, exempelvis, Babian ätande en råtta, och konstföreningen betraktade dem med avsky. Han började då kritisera sig själv allt mer och mer, och den inställningen behöll han. Han fick inte den uppmärksammad han behövde. Tavlan Den förlorade sonens återkomst, belönades med ett pris. Han avslutade sin utbildning vid akademien 1867 med mycket beröm. Jansson lyckades utverka statsstöd för studier i Dusseldorf och reste dit på hösten 1868. Han åkte hem igen sommaren 1870 och tillbringade ett år på Åland innan han återvände till Dusseldorf. Han var nu märkt av en tilltagande lungsjukdom. De sista verk han fullbordade var Talmannen och En slant i håven. För att lindra sin sjukdom reste han till Rom i mars 1872. Efter några månader åkte han runt till olika kurorter (Davos, Meran) men inget förbättrade hans tillstånd. Efter en liten tid i D??sseldorf kom han hem till Åland sensommaren 1873. Karl flyttade in på Jomala gård, där lagman Lönnblad och hans fru tog hand om honom. Han målade några verk, vilka blev ofullbordade. På dödsbädden fick han veta att han belönats på världsutställningen i Wien för sina konstverk Klöveress och Talmannen, samt att han blivit medlem i konstakademin i Sankt Petersburg. Han dog 1 juni 1874, inte ens fylld 28 år.